Vetenskap och film

Jag måste erkänna att jag inte ser så mycket film nuförtiden – det mesta går mig förbi. Det är inte för att jag inte gillar film, för det gör jag, utan handlar mest om brist på tid. Det kan också bero på att jag börjar bli gammal. Men en sak är att jag aldrig förknippat film med vetenskaplig trovärdighet. Nu talar jag inte om saker som fantasy och science fiction, de har jag inga problem med. Dessa genrer handlar inte om realism utan om något som skulle kunna kallas alternativa verkligheter, där andra fysikaliska lagar råder.

Men nyligen läste jag en artikel i Dagens Nyheter som handlade om just vetenskap och film. Där kunde jag bland annat läsa att det nyligen kommit filmer om både matematikern Alan Turing och fysikern Stephen Hawking. Två självklara förebilder för mig, genier som på olika sätt drabbades av personliga tragedier, men vars bidrag till mänskligheten kommer att leva vidare långt efter att de båda är döda. Att filmer om båda dessa hjältar kom ut under slutet av 2014 och dessutom blev riktiga kassasuccéer är enormt.

Dock så visar artikeln på filmens begränsningar när det handlar om att skildra verkliga händelser i fiktiv form. Regissören måste bestämma vad som ska tas med och vad som inte ska. I fallet om filmen om Turing verkar det som om de polska insatserna vid knäckandet av Enigma knappt får något utrymme alls, vilket självklart är orättvist. Ändå, självklart kommer jag att se båda filmerna, men vara väl medveten om deras begränsningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *